minajagochkarolina

Mitt i all stress är jag helt jävla besatt av Facebook.
Facebook är min drog. Facebook tröstar mig när jag känner mig nere.
Det finns alltid någon att skadeglädjas åt eller ett test att göra.
Jag tycker synd om mina vänner. "Karolina har gjort 500 nya tester."
Och så täcker mina tester hela deras förstasida.
Men de får ju å andra sidan veta så himla mycket om mig.
Som att om jag vore en hund skulle jag vara en engelsk bulldog,
att jag är mänsklighetens motsvarighet till köttfärssås och spaghetti
och att jag är Rolle aka Roll on Mannen i Mia och Klara. Bara en sån sak.

Jag har inget intressant att komma med alls.
Jag vill bara leva i min lilla bubbla och hantera
stressen genom att låtsas att den inte finns.
Fan vad jag längtar efter sommarlov.

Detta är en jävla varning för ingenting fungerar och jag blir vansinnig!
Jag har vid flertalet tillfällen nappat på erbjudanden jag hittat där,
som jag sett när jag varit inloggad. Men jag har aldrig fått några poäng.

Nu häromsisten var jag jättenogrann eftersom det gällde 600 poäng =
nästan två biobiljetter. Men inte fan får jag några poäng!!!
Och de tar inte emot några mail angående detta. Då får man felanmäla
och fan vet om det görs automatiskt men jag skickas till första sidan.
Så jag skickade ett svinförbannat mail. Pinsamt, ja. Men stor mening
att vara med och gynna deras jävla annonsörer om man inte får poäng?!

Måndag igen. Dagarna tickar förbi i ett rasande tempo.
Och jag hinner inte riktigt fånga dem.
Någonstans där befinner jag mig nu.
Så mycket att göra, så lite tid.

Igår blev jag himla sugen på att lösa ut min folkrace-licens.
Fast byta ut den till en debutant. Då tävlar man bara mot andra
debutanter och man kan köra precis som man vill.
Det skulle passa mig mer än perfekt. :)

Det visar sig att Alingsås är ena riktiga hejare på handboll.
Och ett SM-guld är ju alltid trevligt.
Det här är det största som hänt oss sedan Jonas Ahlströmer.
Och Karin Boye, tydligen. Men hon har ingen egen festival.
Jag tror att handbollen kommer få det.

Full fart mot helgen!

Sjukstatus: På bättringsvägen.
Pluggstatus: Overload.

Ja, här pluggas det som aldrig förr.
Men det går ganska bra idag, detaljerade föreläsningar gillar vi :P

Ska strax bege mig in mot Staden dock, skriva papper på sommarjobbet.
BusyBusyBusy.

Ni vet jobbet jag sökte, gick på intervju för men som jag
inte fick eftersom de hade sååå många sökande?
(Och ja, som jag inte ville ha sen ändå...)

De har en ny annons ute nu. Från idag.
För exakt den position jag sökte. WTF?!
Och hon som sa att de ringde till alla vare sig de
fått jobbet eller ej och jag blev imponerad och
då sa hon att det var viktigt. Kommunikation var viktigt.
Tydligen var ljuga det oxå.

Jag känner mig så jävla dålig och nedtryckt.
Samtidigt som jag blir jävligt förbannad.

Ursäkta mig, men hur tänker man när man tar med sig sin bärbara
dator och sitt mobila bredband utomlands, utan att kolla taxan?
När vi skulle till London var jag lite sugen men kollade upp det och
där skulle det kosta 1:99 i minuten. Totalt ovärt.

Men den här tjejen gjorde alltså slag i saken och tog med utrustningen.
Och fick en räkning på nästan 150 000 kr!!!
Fast på något sätt prutades detta ner till 32000. Men ändå.
Och nu är det synd om henne. Det blir inte mycket mat och så...
Men hon har ju iaf varit i Marocco. Med bredband.

Om du hade 100 kr mindre varje månad, hur skulle det kännas?
Ojojoj, tänker du - big deal. Och PRECIS!
Dessa 100 kr spelar dig ingen större roll, men för WSPA gör de det.

Det är en sån enkel sak. Som kan göra stor skillnad.
Jag gör skillnad, gör du?

Ibland är jag nog lite impulsiv ändå.
Retade nyss upp mig på skolans planering så till den milda grad
och så skrev jag ett argt inlägg på vårt forum.
Jag har gjort det flera gånger. Och så trycker folk ner mig.
Men jag orkar inte. Jag har inte all tid i världen. Jag är bara mänsklig.
Och iofs lite bitterfittig. Eller ganska mycket...

Åhhh vad det var svårt att gå upp idag, hade gärna stannat i sängen
och kollat på Vänner och läst i min bok hela dagen. Men närå.
Klart man ska vara busy som fan.
Bara en dryg månad kvar nu dock... Fan vad jag längtar.

Hoppas dock att febern förvsinner innan dess.
Den liksom infekterar min hjärna.
Och gör mig ännu dummare än vanligt.
Och jag menar... Då är det illa???

Det är så lättsamt med folk som sköter sina egna konversationer.
Jag hade lämnat datorn i 15 minuter och kom tillbaka och då hade
en av mina kontakter inte bara sagt hej, frågat hur det var med mig,
frågat vad jag gjorde, berättat vad den gjorde... Den hade även hunnit
tröttnat och sagt att tyvärr, måste dra. Men ha det bäst!!! Kram!!!

Hur effektivt är inte det?!
Och jag behövde inte ens göra något!
Och allt detta på 15 minuter.

Vindruvor är räddaren i nöden när man är sjuk.
Det är det enda min hals tar emot för tillfället.
Tur oxå man har världen bästa sambo som köper dem åt en.
Och blandar cola när man ropar.
Fast sen helt plötsligt får apbråttom och bara går?
Vänta nu... det ingick inte i planen.

Idag har jag grupphandlat. Det är ett stort steg för
någon som inte ens gillar att shoppa kläder med andra.

Jag skulle hem till Becca för att hämta en sladd och skattekvitto...
Men så blev jag sittande där en stund och hon skulle oxå handla.
Och Niklas skulle handla. Och Johnny ville handla.
Det är mysigt att ha någon att prata med när man handlar, faktiskt.

Det borde finnas föreningar för sånt. Handlingspatrullen.
Så får man anmäla sig och så träffas man varje måndag och handlar.
En del kanske glömmer sin lista... Då får de improvisera.
Eller så kan de låna någon annans. För då kan de även laga mat ihop.

Våren gör verkligen att man vill umgås mer.

Idag har jag minsann blitt med sommarjobb.
Jag ville ha dem och de ville ha mig.
På torsdag ska det skrivas papper.
Endast fem veckor klara. Men en sak i sänder.
"Och jobb finns det ju alltid"

Goodbye, ångest?

Idag är det dags för Metallica. Igen.
Utan ostron den här gången, stod det på livenation.se.
Och det får vi väl hoppas.



Jag är lite bitter för att jag inte kan följa med.
Det ska erkännas.